16 spelare, 5 ledare och 8 föräldrar följde med på resan som skulle ge minnen för livet. Utöver all bandy berikades vi med många andra minnesvärda upplevelser. Vi besökte bl.a. ett par muséer, ett kulturhus, gick på hockey och åkte på sightseeing i Yekaterinburg. Killarna lärde sig om den ryska kulturen, utvecklades som bandyspelare och knöt nya kontakter över laggränserna.

Resan började vid lunchtid den 2 december då vi samlades förväntansfulla och lite spända på Göransson Arena. Vi stuvade in all packning i bussen som skulle ta oss till Arlanda. Bandytrunkarna var packade till bristningsgränsen och med fanns också en trunk med Saik-kläder och utrustning som vi plockat ihop och ville ge till lokalbefolkningen.

Efter en mellanlandning i Helsingfors landade vi i Yekaterinburg tidigt på morgonen den 3 december. Vi blev hämtade med buss som tog oss till Polevskoj som ligger ca 1timme och 30 minuter från flygplatsen. Den här staden, som likt Sandviken är uppbyggd kring ett stålverk, skulle vi bo i och uppleva den kommande veckan. Spelarna och ledarna bodde under vistelsen på ett sporthotell medan vi medföljande föräldrar tog in på ett hotell i närheten. På sporthotellet bodde även två ryska bandylag som vi skulle möta i turneringen under veckan. Spelarna i de olika lagen lärde känna varandra lite grand.

På sporthotellet serverades frukost, lunch och middag till spelarna. Maten var annorlunda och inte den de var vana vid. Inställningen var ändå bra och de vågade prova de nya rätterna. Sängarna var inte heller lika sköna som hemma men dem var det svårare för killarna att vänja sig vid.

Den första dagen på plats i Polevskoj var alla trötta efter den långa resan och tidsomställningen på 4 timmar var kännbar. Det blev ett lugnt träningspass för laget på förmiddagen och resten av dagen ägnades åt att installera sig på sporthotellet och att acklimatisera sig i det nya landet. Det var -10 grader och kylan bet i kinderna. Det blev en tidig kväll.

Den andra dagen inleddes med ett ispass för killarna. Efter träningen åkte vi för att vara med på en invigning av en hockeyturnering. Alexander Driagin, vår tränare, fick då invigningstala tillsammans med barndomskamraten Slava. Slava är en välkänd sportprofil som äger sporthotellet i Polevskoj och det är han som arrangerar bandyturneringen vi kommit för att spela. Efter invigningen av hockeyturneringen gick resan vidare till Yekaterinburg där vi besökte ett intressant muséum. Vi fick med hjälp av Alexander som tolk lära oss om andra världskriget. Det blev också en sightseeing i staden och vi såg exempelvis VM-arenan där Sverige besegrade Mexiko i fotbolls-VM i somras.

Den tredje dagen var det då äntligen dags för invigningen av den turnering vi kommit för att spela. De 6 deltagande lagen skrinnade in på isen och varje lag bar en skylt med lagnamnet på. Först ut var SAIK och sen de övriga lagen Severskij Trubnik, Novosibirsk, Jenisej och Uralskij Trubnik (spelare födda 2004) och Uralskij Trubnik (spelare födda 2003). Med pompa och ståt och med flertalet talare, som pratade länge och väl utan att vi hade en aning om vad som sas, var turneringen då invigd och hemmalagets målvakt kunde stolt hissa den ryska flaggan under tonerna av den mäktiga ryska nationalsången.

Direkt efter invigningen spelade SAIK turneringens första match. Motståndare var hemmalaget Severskij Trubnik. Lite tagna var killarna av allvaret och inledningen speglades av nervositet. SAIK var det bättre laget och borde ha vunnit med något mål, men matchen slutade oavgjort, 2-2.

Efter matchen besökte vi stålverkets muséum i Polevskoj. En skicklig guide visade oss runt och berättade om forna tider.

Efter det åkte vi till stadens kulturhus. Här överraskade några flickor i samma ålder med en dans för spelarna. Ett mycket uppskattat inslag och många nöjda miner kan jag intyga. En fin överraskning.

Den fjärde dagen reste vi på bortamatch till Pervouralsk för att spela mot Uralsky Trubnik (2004). SAIK gjorde en stabil insats och det blev en klar seger med 4-1. Här träffade vi en rysk ung man som studerade svenska och ville träna sina språkkunskaper genom att prata med oss föräldrar. Han blev mer än nöjd över att byta sin halsduk mot en Saik-supporterhalsduk. Befolkningen överlag var mycket gästvänlig och människorna visade nyfikenhet och en vilja att kommunicera, dock var det i stort sett ingen som pratade engelska. Kroppsspråk fungerade fint det med, likaså Google translate.

Tuneringen fortsatte och den femte dagen kom den första förlusten. Novosibirsk blev alldeles för tunga och vann stort över det numret mindre Saik. Matchen slutade 2-15.

Efter matchen gav vi oss av till Yekaterinburg för att gå på en KHL-match. KHL står för Kontinental Hockey League. Hemmalaget Yekaterinburg Avtomobilist besegrade Khabarovsk Amur efter en spännande match som till slut fick avgöras i förlängning. Livemusik på hög volym och dansöser som dansade på podier vid sidan av sargen ramade in matchen. Det var en annorlunda upplevelse att gå på hockey i Ryssland.

Nästa bandymatch spelade grabbarna mot Uralskij Trubnik (2003). I vårt lag har vi spelare födda 2004 och 2005. Det blev en stor förlust med 0-9 och vi fick en lektion i hur man spelar bandy. Efter matchen fortsatte dagen i utbildningens tecken när killarna besökte en skola i Polevskoj. Här går eleverna i skolan några timmar på lördagar också.

Sista dagen och nu var det dags för match mot Jenisej. Det blev förlust igen och den här gången med hela 2-18. Jenisej är ett av de bästa 04-lagen i världen och vi hade inte så mycket att sätta emot. Det kan ändå nämnas att vi ledde matchen vid två tillfällen. Jenisejspelarna erkände för killarna efteråt att de blev lite skakade av det och det inte var vad de väntat sig.  Matchen gick att se live på YouTube. Det är väl när man möter bättre lag som man utvecklas. Och som spelarna har utvecklats den här säsongen.  SAIK U-16 kom på fjärde plats i turneringen och Eric Hagberg fick priset som turneringens bästa mittfältare. Stort grattis Eric!

Mitt i natten den 10 december gav vi oss då av hemåt och många timmar senare var vi åter hemma i Sandviken. Mycket trötta men framförallt lyckliga över det äventyr vi varit med om.

Vi är mycket tacksamma för att vi fått möjlighet att göra den här resan. Vi har många att tacka. Tack Monica på Resekompaniet som hjälpte oss att boka resan. Tack Kalle som så skickligt sökte pengar ur fonder att vi fick de ekonomiska medel som behövdes. Tack till de fonder som beviljade oss pengar; Sigrid Göranssons stiftelse, Gustav V 90-årsfond och Folke Bernadottes minnesfond. Tack till Wallners buss som skjutsade oss till och från Arlanda. Tack till våra tränare Alexander, Tony, Börje, Thomas och Daniel för all tid och omsorg ni lägger ner, obetalbart och innerligt uppskattat. Tack också till er föräldrar som finns kring laget. Största tacket går ändå till spelarna i SAIK U-16. Tack killar för en väl genomförd turnering och ett gott beteende vid sidan av planen. Jag hoppas att bandy kommer att fortsätta vara en del av era liv en lång tid framöver.

  Pizza före match.

  Rysk pojke i Saik-kläder.

  Urväxta kläder kommer till användning.

Snack med ryssar och mössbyte.

Invigning av turneringen.

Husfasad.

Text: Karin Johansson Foto: Marcus Johansson