Det var upplagt för en spännande drabbning dessa två jämna lag. I serien så hade SAIK dragit längsta strået båda gångerna men det var jämnt och hårt i båda dessa. Så att det skulle bli så även i en semifinal var väntat.

Tellus var lite mer på tårna i inledningen och var kanske det mest spelförande och i SAIK såg det lite nervöst ut. Det var också rättvist att Tellus efter 12 minuter kunde ta ledningen och när man också sedan gjorde 2-0 i den 28:e minuten, såg det väldigt mörkt ut för det svartvita.

Men succesivt så tog sig laget in i matchen mer och mer och ett hörnmål av Isak Lundberg tog laget in i matchen på allvar. Sista delen av första halvlek så hade man också bud på kvittering. Så det var ändå med hyfsat gott mod man gick in i halvtidsvila.

Och andra halvlek var inte mer än två minuter gammal när Samuel Westerberg bröt sig in i straffområdet och mycket starkt kunde hålla alla Tellusförsvarare stången och sätta 2-2.Här kändes nu SAIK riktigt på gång.

Men Tellus är ett bra lag med flera individuellt skickliga spelare som ständigt var ett hot. Och i den 67:e minuten så kunde man också ta ledningen igen.
SAIK replikerade dock ganska så snabbt då Olle Berg höll sig framme efter skott av Ludwig Eriksson och kunde tråckla in kvitteringen.

Matchen stod nu verkligen och vägde.

Med sju minuter kvar av ordinarie tid fick så Tellus straff. En av matchens förgrundsfigurer, Vilgot Muller tog hand om den och som han gjorde det. Det small friskt i nättaket bakom William i SAIK-kassen när 4-3 bombades in.

Avslutningen blev dramatisk värre. Mängder av tilläggstid gav SAIK möjligheten till att än en gång komma i kapp och man kämpade vilt för att ordna det och många trodde nog att man hade gjort det i en tilltrasslad situation framför mål. Det utbröt vilt jubel för några sekunder innan domarens höjda arm för offside upptäcktes av både spelare och publik.

I mina ögon en mycket tveksam offside.

Sista chansen blev en hörna men det ville sig inte och direkt efter skottet gick slutsignalen och på ena sidan så fanns det en hög av jublande spelare i blåa tröjor och på andra sidan så låg det spelare i vita tröjor, djupt besvikna.

Skillnaden mellan lagen denna gång var att Tellus var mer effektiva och lite mer kontroll i spelet. SAIK:s första 20-25 minuter var lite för darriga och det 0-2 underläge man hamnade i, blev för tungt att hantera, även om man tog i kapp det.

Sett över hela säsongen så ska man ändå känna sig stolta. Många nya spelare i laget och det är alltid svårt att sätta spelet tidigt men man har lyckats bra med det och det är en stark utveckling på alla håll.

Sen är det ju otroligt trist att säsongen avslutas med en förlust i en semifinal. Frågan är om det här upplägget med att spela över en helg med semifinal och final är här för att stanna och i Göteborg?

Ställer mig lite kluven till det upplägget men det ska väl utvärderas så får vi se var det tar vägen.

Tellus vann sedan finalen på söndagen mot Villa Lidköping med 4-3 och är helt klart värdiga mästare i U17. Så stort grattis säger vi från SAIK  Bandy!

Nu åker skridskor och klubba upp på hyllan och löparskor och skivstänger fram. Siktet är redan inställt på revansch 2024, i både U19 och U17.

Tellus-SAIK 4-3 (2-1)
Målen: 1-0 (12) Paul Andersson, 2-0 (28) Abbe Örengård, 2-1 (34) Isak Lundberg, 2-2 (47) Samuel Westerberg, 3-2 (68) Erik Ekmark, 3-3 (72) Olle Berg, 4-3 (84) Vilgot Muller (straff)
Hörnor: 10-7
Utvisningar: Tellus: 2x5 min, 5x10 min samt lindrigt matchstraff, SAIK: 3x10 min
Publik: 150

av: Thomas Forsberg