1920-talet
4 december 1922 öppnade en permanent landbana vid idrottsplatsen intill kanalen. Utrustningen var enkel – klubborna gjordes av långa enkäppar, som togs på Storsjönsholmar och böjdes krokiga över vattenånga. Första skridskorna var stupskridskor somnitades fast under fotbollsskorna. Bandyentusiaster jobbade ibland dygnet runt för att hålla isen. Ett stort problem var att planen lutade ca en meter ned mot kanalen. Under jul- och nyårshelgen fanns en julgran mitt i planen. Söndag 7 januari spelades den första matchen hemma mot en Brynäskombination. Förstavintern spelades enbart vänskapsmatcher. När laget skulle spela mot Forsbacka så åkte de till matchen på skridskor över Storsjön där en väg hade plogats upp. Vintern 1924/1925 var mycket mild. I serien om bandypokalen blev det seger med sju poängav åtta möjliga. En nyhet var att spelarna fick åka med Hjalmar Forslunds lastbil till matcherna. Laget tog sitt första distriktsmästerskap 1927 efter seger mot storfavoriten Skutskär i finalen. SAIK hade etablerat sig i distriktseliten. Förbi var tiden med enkäppar från Storsjöns holmar. H.P Jerners möbelaffär tillverkade och levererade numera färdiga klubbor. SAIK fick 1928 flytta in på gamla IP och bandyn i Sandviken utvecklades.
1930-talet
Bandyallsvenskan hade premiär 1931, men SAIK fick börja i division två. Det dröjde dock inte många år innan målet om spel i högsta serien var uppfyllt. Svenska bandyförbundet förbjöd inför säsongen 1934/1935 spel på sjöis. Is erbjöds på Örtavallens grusplan och den spolades upp med hjälp av Jernverkets brandkår. En satsning för att få ett elitlag gjordes och Roland Carlberg värvades.
Under hösten 1935 åkte ”Lock-Erik” och Gösta ”Brandis” Johansson till Forsbacka på värvningsjakt, där bytet var Einar Ask. Det krävdes stor list för att inte få Forsbackaborna emot sig. SAIK-bussen kördes med släckta lyktor och parkerades en kilometer utanför. De erbjöd Ask ett jobb på Jernverket som han tackade ja till.
Den milda vintern 1936/1937 skapade problem och bland annat fick de spela mot vattenbemängd Storsjöis. Det hindrade dock inte Einar Ask från att dunka in sex mål i 13-0 vinsten mot Södra BK.
1940-talet
Säsongen 1940/1941 slutade i serieseger före Bollnäs GIF och IFK Uppsala. I semifinalen besegrades Rättvik och Huge väntade återigen i finalen på Stadion. Vädret lockade dit 11 000 åskådare som fick se Huge vinna igen. SAIK gick obesegrade genom serien 1941/1942 och tog den tredje seriesegern. Laget blev sedan utslagna i kvartsfinalen av Skutskär i förlängning av den avgörande matchen. Bandyintresset var otroligt i stan hösten 1942 och det var storpublik även under träningarna. Allsvenskan gjordes om från fyra till två grupper där SAIK slutade som sexa. Laget var bättre rustat 1944/1945 och kom till spel i nya, stickade tröjor med ett stort S på bröstet. Det blev tredje gången gillt i SM-finalen efter två tunga förluster 1940 och 1941. Det krävdes en förlängning för att Sandvikens AIK skulle vinna sitt första SM-guld. 3-2 skrevs slutresultatet till mot Slottsbron. SAIK var äntligen svenska mästare i bandy.
Sex segrar och en förlust räckte till serieseger 1946 och SM-final mot Västerås SK som avgjordes i två matcher. Den första i decimeterdjup snö slutade mållös och lagen var överens om att det inte skulle avgöras på förlängning. Andra raka SM-guldet spelades hem genom överlägset bandykunnande. Säsongen 1946/1947 förstördes delvis av att Einar Ask var handskadad och det blev ingen tredje SM-final på raken. Einar Ask blev skyttekung 1949 med sina 12 mål.
1950-talet
1950-talet inleddes med en serieseger före Bollnäs GIF och Edsbyns IF och fick möta Västerås SK i SM-final. Finalen på Stockholms stadion lockade rekordpublik, 26 031 personer. SAIK spurtade men räckte inte till och Västerås lyckades göra ett mål mer. 50-talet fortsatte inte lika glansfullt som 40-talet men Einar Ask svek aldrig SAIK trots att han var över 40 år. Den store Einar Ask la skridskorna på hyllan som 43-åring efter en enastående karriär. Förlust i sista seriematchen 1956 innebar SAIK-respass ur högsta serien och hela bandytokiga Sandviken deppade men vistelsen i division två blev bara ett år och SAIK spelade ihop ett nytt lag. Allsvenska premiären 1959 tvingades att spelas på sjöis då Norra IP inte var spelbar. SAIK vann premiären på sjön mot Bollnäs GIF.
1960-talet:
Vädrets makter innebar svårigheter med spelbara isar i början av 60-talet. Kvällsträningar på tjärnar och ofrivilliga kallbad svetsade dock samman laget. Allsvenskan utökades 1963/1964 till 24 lag uppdelade i tre serier. Kvällsmatcher fick införas och eftersom Norra IP saknade en godkänd el ljusanläggning fick SAIK spela sina matcher på bortaplan.
Lars ”Knatten” Olsson debuterade i SAIK 1965/1966 som avbytare mot Skutskär, men det dröjde innan tröjanummer tio blev hans. ”Knatten” satte sitt första av sina 592 mål på en hörnretur mot Heros. 18 december 1966 spelades en match mot Köping i Skutskär pga dålig is på Norra IP. Informationen om nyarena gick inte ut och publiken trodde att matchen var inställd. 58 personer såg matchen på Skutskärs IP. Mitten av 60-talet höll laget sig i den nedre delen av tabellen men lyckades hålla sig kvar i högsta serien.Säsongen 1969/1970 blev lyckad med en serieseger och en tredje avgörande semifinal mot storlaget Katrineholm
1970-talet
70-talet började bra med en serieseger direkt. SAIK spelade äntligen SM-final igen 1971 men Falu BS blev för svåra. Finalen spelades i snöstorm och förfärande blåst.
Säsongen 1971/1972 börjades med flera inställda vänskapsmatcher pga vädret. Knatten slog allsvenskt rekord med 41 mål på 18 seriematcher.
Det gick inte längre att lita på naturisen på Norra IP utan Sandviken fick konstfrusen bandyplan på Jernvallen 1974/1975. I och med detta så fick ungdomsverksamheten en nystart. Rolf Käck startade en bandyskola som lockade 400 barn.
1975 grundades vårt damlag. Herrlagstränaren Sven Karlsson och Rolf Käck hjälpte till med grunderna när SAIK efter ett möte i klubbrummet bestämt sig för att starta ett damlag.
Rikskonsulent Ann Elefalk var på plats och förmedlade svenska bandyförbundets löfte om gratis bandyklubbor.
Ett 30-tal tjejer deltog i träningarna två gånger i veckan. Sommaren 1975 pejlades intresset för att få kvinnlig bandy i Sandviken. Carin Sundell gjorde första SAIK-målet hemma mot Edsbyn, men i sluttabellen säsongen 1975-1976 är målkvoten 2-57.
Herrlaget hade ett kanonlag 1976/1977 men föll i SM-finalen mot Broberg. "Det blev som vanligt stora darren för oss," kommenterade Knatten. Trots finalförlusten var det en jubelsäsong, och banketten vanns solklart av SAIK. Det dröjde tre säsonger innan damlaget vann en match. Eskilstuna besegrades med 3-2 i division två på Norra IP 1977/1978. Damlaget gick obesegrat genom division två 1978/1979 och flyttades upp till allsvenskan med målet att hålla sig kvar i högsta serien, vilket lyckades med bred marginal. Helena Lundström blev SAIKs matchvinnare i premiärmatchen hemma mot Edsbyn den 15 december 1979 då hon gjorde tre mål på Jernvallen. SAIK ledde med 3-0 i halvtid, men Edsbyn vände till 3-4. I slutminuten kom vändningen till 5-4 med straffmål av Erstadius, följt av ett sologenombrott av Lundström tolv sekunder innan slutsignalen.
1980-talet
Efter tre år spelade herrlaget SM-final igen 1980 men en stark andra halvlek av Boltic gjorde att SAIK återigen stod som silvermedaljörer. Stefan Åsbrink gjorde sin debut i A-laget under säsongen. Efter finalen 1980 skedde ett generationsskifte i SAIKs herrlag och det kom in många unga, nya spelare.
Lars ”Knatten” Olsson JO-anmäldes efter att Sandvikspolisen hämtat hans kvarglömda skridskor vid bortamatch i Falun. Marika Karlsson blev 1981/1982 tillsammans med Helena Lundström SAIKs första kvinnliga landslagsspelare.
Herrlaget hade en medelålder på 22 år säsongen 1983/1984 och trots att man övertalat ”Knatten” att spela en säsong till så fick laget kvala men besegrade Skutskär i två matcher. Damlaget vann allsvenskan 1985/1986 med bara en tappad poäng. SM-semifinalen förlorades sedan mot Västerstrand.
Spelare som Ola Grönberg, Stefan Åkerlind och Stefan ”Dino” Söderholm värvades till herrlaget inför säsongen 1985/1986 och de spelade till sig en andraplats i serien. SAIK var på väg att bli ett topplag igen. Legendaren Lars ”Knatten” Olsson gjorde sin sista match i SM-slutspelet mot Boltic.
Inför säsongen 1987/1988 togs Stefan Andersson in i herrlaget i SAIK. Han räknade med att mest se och lära under sin första säsong. När en ytterhalv sedan under en match tvingades kliva av för att slipa en skridsko fick Stefan hoppa in.
"Som 18-åring fick jag plötsligt en chans i A-laget i samband med ett tillfälligt inhopp för en spelare som tvingades lämna planen för att slipa skridskorna. Men inhoppet blev så framgångsrikt att jag blev bofast i 21 säsonger," sa Stefan Andersson 2009.
AIK slogs ut i semifinal och damlaget nådde 1989 den första SM-finalen, som förlorades med 4-5 mot Boltic på Söderstadion.
1990-talet
1990 hade herrlaget två år i rad slagits ut av Vetlanda i semifinal men nu var det SAIKs tur. Tre minuter före slutsignal gjorde ”Pumpen” det avgörande målet mellan benskydden på Vetlandas målvakt. I finalen väntade Västerås SK som var numret för stora för dagen.
Damlagets SM-final 1991 blev en publikfest inne på Studenternas IP i Uppsala. SAIK besegrades av Västerstrand med 9-0 men man hade blivit ett lag att räkna med.
Damlaget vann grundserien 1991/1992 och säkrade efter två klara segrar mot Västanfors finalplatsen där man föll återigen mot Västerstrand, denna gång med 3-7.
Säsongen 1992/93 hade gått som en dans för damerna. Serieseger och tredje plats i Elitserien. Västerstrand satte visserligen med 9-2 på sviten 49 allsvenska hemmamatcher utan förlust. Men AIK var ändå ett lätt byte i SM-semifinalen. Och Västerstrand väntade i finalen.
Finalen togs till förlängning där Anna-Karin "Bullen" Nyborg avgjorde till SAIKs fördel. Hon slet sig fri och gav inte Västerstrands målvakt en chans att briljera utan satte bollen uppe i nättaket. "SM-guld, SM-guld, SM-guld" hördes i Krysset i Sandviken fredag kväll, när SAIK-damerna hyllades av Sandvikens kommun och SAIKs sambaorkester med Bosse Hedwall i spetsen höjde stämningen.
14 februari 1995 bildades Sandviken Supporters med målet att ”Stödja SAIK och främja intresset för bandy i största allmänhet och SAIK i synnerhet”.
Damlagets guld-lag var i stort sett ihopvärvat och styrelsens vägval var efter säsongen 1995 att satsa på egna förmågor vilket ledde till att laget försvagades. Damlaget blev tvåa i division ett 1995/1996 efter Edsbyn som gick upp i Elitserien. Högsta serien var inte långt borta enligt styrelsen. En friplats i Elitserien erbjöds till säsongen efter.
8 mars 1996 spelade herrlaget mot Ljusdals BK. Hela 5626 personer valde bandy före hockey i Gavlerinken. Det var dags för 90-talets andra SM-final för herrlaget mot Västerås SK på Studenternas. Det blev en välspelad final som förlorades med 3-7.
Det blev en revansch för herrlaget 1997 från 1996 års final. Västerås SK stod återigen för motståndet och efter 91 minuter och 43 sekunder var SAIKs herrlag svenska mästare för första gången på 51 år. Stefan ”Pumpen” Andersson blev stor matchhjälte med sina tre finalmål. SAIK-supportrarna hade bråttom hem. Glädjetjut hördes från bilar på Hyttgatan och övriga gator i centrum. Krogarna hade nattöppet, och SM-glädjen fick ännu ett utlopp dagen efter på Jerntorget, när Sandvikens kommun tackade SM-hjältarna på sena eftermiddagen. Minst 6.000 människor kom, njöt och jublade.
2000-talet
2000-talet inleddes starkt av båda lagen. Damlaget tog sig till sitt första slutspel på sju år, där de slogs ut av AIK i semifinalen. Patrik Södergren säkrade herrarnas SM-final med två mål i första halvlek och ett tredje avgörande i sudden death.
Laget kom till finalen med 28 raka matcher utan förlust och det skulle bli en 29:e. Hammarby besegrades i finalen och SM-guldet var SAIKs.
2001 föll herrlaget tungt mot Hammarby i finalen och 2002 var de klara för en ny SM-final. I finalen på Studenternas vann SAIK mot VSK med 8–4. Segeryran pågick hela natten lång och där och då talade mycket för att Sandviken skulle bli svårslaget säsongen därefter. Precis som väntat försvarade herrarna guldet 2003 när Hammarby besegrades med 6–4 inför 21 804 åskådare. Det stod 2–2 i halvtid men i andra halvlek visade SAIK störst kyla och klubbens sjätte SM-guld genom tiderna var säkrat.
Damlaget tog sitt andra guld 2007. Efter ett starkt seriespel slutade man först i tabellen. I semifinalerna slog man ut AIK i två raka matcher. I finalen stod Västerstrands AIK för motståndet, de kunde dock inte stoppa Sandvikens AIK som vann finalen med 5-1.
Herrlaget vann guld i svenska cupen för första gången i klubbens historia. Det blev seger med 7-3 mot Edsbyns IF i finalen. Patrik Nilsson gjorde 94 mål i grundserien 2007/2008, vilket innebar nytt svenskt målrekord. Med slutspelet inräknat gjorde han 114 mål.
Herrlaget var inblandat i den högsta bandyligans målrikaste match i historien, när man utklassade Katrineholm med 22-2 på Jernvallen 22 november 2009. Christoffer Edlund satte rekord i antal gjorda mål av en spelare i samma match när han noterades för tolv stycken.
2010-talet
Herrlaget blev år 2011 svenska mästare för sjunde gången i bandyhistorien. Lagkaptenen Daniel "Zeke" Eriksson avgjorde finalen i inledningen av förlängningen.– Daniel Erikssons karriär avslutas i Uppsala i den åttonde SM-finalen! Saik är svenska mästare i bandy 2011 och vilken avslutning på en sagolik karriär, sa Magnus Wahlman på Sveriges Radio efter slutsignal.
Efter ett starkt seriespel kom damlaget först i serien 2011/2012. Laget hade vunnit tolv av tolv spelade matcher och inte förlorat någon. Semifinalerna vann man ganska lätt och gick vidare till final, där man förlorade mot AIK Dambandy med 5-4 efter förlängning.
Fyra lag från Sandvikens AIK gick till SM-final 2013: herrar, damer, U 20 och P 16. Alla hyllades inför stor publik på Jerntorget och speciellt damlaget som vann sitt tredje SM-guld efter att ha besegrat AIK med 4-2.
5-4 blev slutresultatet när herrlaget besegrade Västerås i finalen 2014 och därmed vann sitt nionde SM-guld. Magnus Muhrén spelade sin sista match i den svartvita dressen och det allra sista skotten han sköt blev till ett avgörande guldmål.
Herrlaget tog sig ännu en gång till SM-final 2015 men föll mot Västerås SK med 6-4. Klubbens senaste SM-final 2018 gick SAIK mållös ifrån när man föll mot Edsbyn med 4-0. Klubbens 24 år långa svit av att ta sig till minst semifinal i bandyns slutspel bröts 2019 då laget åkte ut mot Hammarby i en kvartsfinalserie som gick till fem matcher.
2020-talet
2020-talet inleddes med att Covid-19 spred sig över landet och matcherna fick spelas utan publik. Serien fullfördes 2020/2021 där det blev en femteplats för damlaget och en tredjeplats för herrlaget. Säsongen därpå var äntligen publiken tillbaka.
Säsongerna 2021/2022 och 2022/2023 tog slut i kvartsfinal för både dam- och herrlaget. Inför säsongen 2023/2024 skedde en generationsväxling i herrlaget och trots många unga, nya spelare så spelade laget till sig en kvartsfinalplats. Damlaget gjorde sin bästa säsong på många år och spelade till dig en semifinalplats för första gången sedan 2017.
Vad som kommer att skrivas in i den svartvita historien härnäst återstår att se. Nu är det vi som skriver historien, TILLSAMMANS!
Vi ses på Göransson Arena!
